Gott nytt kyrkoår!

Första söndagen i advent firades i Missionskyrkan med trombon och valthorn. Och både kör- och solosångare (Sten Melkvist och Tore Karlsson). Ett 60-tal besökare (varav 8 barn) fick höra om Jesus intåg i Jerusalem och sjunga sitt Hosianna. Jag tror att de flesta av oss hellre hyllar Jesus den 30 november än krigarkungen Karl XII.

Psalmerna vi sjöng var Bereden väg, Hosianna Davids Son, När vintermörkret kring oss står, Gå Sion din konung att möta och slutligen Det susar genom livets strid. Körsångerna var Låt det brinna, Advent är väntans tid och Adventssång. Gudstjänsten avslutades med Gören portarna höga av Wennerberg. Eller egentligen med det goda kyrkfikat, fullt av saffransbröd.

Eller kanske med "ljusgården" med försäljning av knäckäpplen, godis och glögg - och namninsamling för Lys Nsem och hennes lilla dotter Jessica, som för ett par veckor sedan utvisades från Söderhamn till Kongo Kinshasa? Man får väl säga att försöket med knäckäpplen slog väl ut - efterfrågan var större än tillgången - och tacka Ruth L för kortkursen!

Nästa år provar vi att ha inomhuscafé igen om fler har lust att hjälpa till (i år genrepade kören Just for Fun som sedan hade kvällskonsert klockan 18). Det är egentligen ganska roligt att ha något att erbjuda under skyltsöndagen - inte bara för försäljningsresultatets utan framför allt för kontakternas skull.

När första ljuset brinner - då kommer Blåsarna!

...inte för att blåsa ut ljuset, om ni trodde det! Nej, men för att få mer "ljud i skällan".

Nästan 60 personer firade första advent i Missionskyrkan, och det är visserligen långt ifrån de 370 personerna som firade advent i fredags (Nyhamre, se förra blogginlägget), men ändå en toppnotering för söndagsgudstjänster under hösten så här långt.

Förutom den traditionella, blandade Lilla adventskören (OBS ej Pyromankören, trots sången "Låt det brinna" ;o) medverkade denna gång även en Liten Blåsorkester: vi kunde presentera Roland Claesson på saxofon, Howard Clark på trombon, Anna-Karin Holmberg på valthorn, Rolf Warner på visptrumma, Örjan Unogård på kontrabas och undertecknad på orgel. Inte illa!
Vilket tryck det blev på Bereden väg, Hosianna och Gå, Sion! Inte minst tack vare allsångarna nere i bänkarna, som klämde i lite extra denna dag. De sjöng rent av a capella efter predikan (sång 39, Jesus från Nasaret går här fram), medan organisten höll hus i söndagsskolan, där Camilla denna dag letat fram flanellografbilder om vägen till Betlehem.
Hosianna!