Tacksägelsedag

I söndags var vi nästan 40 personer som firade tacksägelsegudstjänst med "liten skördefest". Vi sjöng psalmerna "Jag lyfter ögat mot himmelen", "Måne och sol" och "Bara den som vandrar nära marken". Nattvardsbordet var smyckat med frukter av allehanda slag och Anna-Karin predikade över ämnet "lovsång".

I söndagsskolan gick vi ut på en liten promenad till Schenströmsparken, och tänkte på hur Abraham gick till Kanaans land över floden Jordan (vi gick över Spjutmyrbäcken!). Vi plockade bär och blad och smyckade nattvardsbordet ytterligare under psalmen "Tack min Gud för vad som varit". Sedan fick barnen var sin söndagsskoltidning ("Droppen") och Rolf läste ur boken "Sara och det underbara löftet."

Bönens söndag

"Mitt hus ska vara ett bönhus", sa Jesus. Och idag blev vi påminda om detta, när vi firade Bönsöndag i kyrkan. Vi var 25 personer, varav 6 barn, som sjöng sång 210 "Jag lyfter ögat mot himmelen" och sedan "Det lilla ljus jag har" i samband med momentet Barnens ljus. Gösta Norevi talade med barnen om vem vi ber till, och Jonatan tände ljuset. Sedan sjöng vi även sång 214 "Lär mig att bedja av hjärtat", 573 "Mitt hjärta, fröjda dig" och allra sist 212 "Långt bortom rymder vida".

Gösta var alltså gudstjänstledare, men predikant var Roger Henningsson från Arbrå som går pastorsutbildning på THS. Han talade om bönen både utifrån dagens evangelietext i Lukas 5 och utifrån egna personliga erfarenheter. Han betonade utifrån texten att 1) bön är viktigt 2) bön behöver läras och övas ("Herre, lär oss att be!"), 3) bön måste få ta tid, 4) bön kan ske i tystnad och 5) bön hör ihop med uthållighet. Bön är en förmån som ibland kan kännas som en plikt, men att samtala med sin Skapare ger både liv och insikt. Vi har stora löften om bönhörelse, och vi får hålla oss till dem både när vi ser bönesvar och när allt verkar förgäves. Vi får be i Jesus namn.

Kollekt togs upp till distriktet. Efter gudstjänsten serverades kyrkkaffe.