Gudstjänst med rockband från Pingstkyrkan

Söndagen den 26 oktober hölls gudstjänsten i Missionskyrkan klockan 14 (mot vanligheten). Detta p.g.a. att vi fick besök av ett "husband" från pingstkyrkan som spelade musik av det lite rockigare slaget.

Temat var dock (som vanligt, får man väl säga) JESUS, och bandet kompade församlingssången "Det är saligt på Jesus få tro" och "Bara i dig har min själ sin ro" med den äran. "Jesus från Nasaret går här fram" sjöng församlingen också - övriga sånger framfördes av husbandets sångare. Anna-Karin talade. Efter gudstjänsten serverades kyrkfika.

Vaksamhet och väntan

Idag firade 35 personer Söndagen före Domssöndagen i Bollnäs missionskyrka. Egentligen är ju alla söndagar en "söndag före domssöndagen", före den sista, den stora (om det nu blir en söndag, förstås). Vi lever i nådens tid, brukar det heta, d.v.s. vi inbjuds alla till förlikning, till försoning. Som det uttrycks i sången "Herrens nåd är var morgon ny" som vi sjöng till inledning (första versen).

Lovsången var "Helig, helig" av Ingemar Johansson. Bibelvisorna "Du omsluter mej" och "Jag är med er alla dagar" omramade Anna-Karins predikan. Till avslutning sjöngs kollektpsalmen "Livets ljus är av evighet" och klassikern "Det är saligt på Jesus få tro".

Därefter följde församlingsmöte. Om jag som vanlig medlem får önska mej något, så är det att församlingsmötet antingen hålls i Lilla Salen eller föregås av 5 minuters paus. Det är nämligen (oavsiktligt, förstås) nästan oförskämt mot icke-medlemmar att direkt efter slutpsalmen dra igång med interna diskussioner och informationer. För det är ju ganska genant för dem att plötsligt inse att "här har jag visst inte att göra" och försöka smyga sej ut utan att störa.

Femtonde söndagen efter pingst - Enheten i Kristus

Tack vare pingstens Ande får vi vara ett i Kristus även femton söndagar efter pingst - då försommaren bytts ut mot "förhöst". Denna söndag sjöng lilla sånggruppen Peter Sandwalls "I en kall och kylig värld fryser den som jämt står still / men ett folk på pilgrimsfärd hinner aldrig stelna till" - och sången passade bra till både temat och årstiden.

Det var alltså liten sångövning klockan 10, därefter gudstjänst med predikan av Anna-Karin Holmberg och ett 50-tal övriga gudstjänstdeltagare. Gemensamt sjöngs sångerna Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga (nr 168), För att du inte tog det gudomliga (nr 38b), Bara den som vandrar nära marken (nr 847), Vi tackar dig att tron har funnit uttryck (nr 800) samt Det är saligt på Jesus få tro (nr 263). Förutom den tidigare nämnda sången sjöng kören Britt G Hallqvists För det nya, obekanta ryggar jag med nyskriven melodi samt Jag älskar dig, Jesus, jag vet du är min.

I söndagsskolan - liksom i "vuxenskolan" - talade vi om vad det innebär att vara störst i Guds rike. Den störste är ju egentligen Jesus - han som blev så liten för vår skull och tjänar oss på alla sätt. "Det fantastiska med Gud är inte hur stor han är, utan hur liten han kan bli" som Svenska kyrkans julslogan lydde för några tiotal år sedan.