Första gudstjänsten inne i stan en ekumenisk högtid

Över 100 personer kom till den första gudstjänsten i stan efter "vevlingesäsongen" - men så var gudstjänsten också ekumenisk (stans frikyrkor ihop) med Ingemar Helmner som inbjuden talare. Så vi kunde gott ha varit ännu fler - missionskyrkan tar ju in 150 pers där nere och lika många på läktaren, för att inte tala om lilla salen! Men det var roligt, inte minst när vi sjöng, att få så pass mycket "tryck" som vi fick.

I söndagsskolan berättade Anna-Karin om drottningen av Saba - skyltdockan i källaren var fint utstyrd med lämpliga drottningattiraljer och majestätisk klädsel (för att inte tala om längden!). Även flera övriga bibliska personer passerade revy - och vi var hela 27 barn som deltog! Därefter bjöds på Lithells korv (reklam reklam).

Ingemar Helmner predikade som sagt, men spelade och sjöng också. Orgeln skötte undertecknad, och tillsammanssångerna var "Kom inför Herren", "Helig, helig, helig Herre Sebaot", "Ljus som liv åt världen gav" och "Brist ut, min själ".

Femtonde söndagen efter pingst - Enheten i Kristus

Tack vare pingstens Ande får vi vara ett i Kristus även femton söndagar efter pingst - då försommaren bytts ut mot "förhöst". Denna söndag sjöng lilla sånggruppen Peter Sandwalls "I en kall och kylig värld fryser den som jämt står still / men ett folk på pilgrimsfärd hinner aldrig stelna till" - och sången passade bra till både temat och årstiden.

Det var alltså liten sångövning klockan 10, därefter gudstjänst med predikan av Anna-Karin Holmberg och ett 50-tal övriga gudstjänstdeltagare. Gemensamt sjöngs sångerna Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga (nr 168), För att du inte tog det gudomliga (nr 38b), Bara den som vandrar nära marken (nr 847), Vi tackar dig att tron har funnit uttryck (nr 800) samt Det är saligt på Jesus få tro (nr 263). Förutom den tidigare nämnda sången sjöng kören Britt G Hallqvists För det nya, obekanta ryggar jag med nyskriven melodi samt Jag älskar dig, Jesus, jag vet du är min.

I söndagsskolan - liksom i "vuxenskolan" - talade vi om vad det innebär att vara störst i Guds rike. Den störste är ju egentligen Jesus - han som blev så liten för vår skull och tjänar oss på alla sätt. "Det fantastiska med Gud är inte hur stor han är, utan hur liten han kan bli" som Svenska kyrkans julslogan lydde för några tiotal år sedan.