Vägen till livet

Idag, den fjärde söndagen i påsktiden, var vi 36 personer, varav 8 barn, som samlades till gudstjänst i Missionskyrkan. Till "Barnens ljus" hade pastor Eva gjort två vägskyltar, en där det stod JESUS> (jo, den pekade ditåt) och en där det överst stod Joh. 14:6 och nedanför JESUS. (Slå gärna upp Johannesevangeliets 14:e kapitel och se vad där står!). Skyltarna fick vi ta med oss ner till söndagsskolan i den uppfräschade källarlokalen - nytt ljust golv inlagt, jättebra!

Temat för själva gudstjänsten idag var "Vägen till Livet". På söndagsskolan sjöng vi "Gud tycker om alla stora, Gud tycker om alla små" samt "Jesus kärlek är så underbar" och berättade för varandra om vad vi själva tycker om. Till sist tackade vi för alltsammans och målade och byggde.

Gubben Noa

Idag var det tredje söndagen i påsktiden - som firades med SMU-gudstjänst i Missionskyrkan, en gudstjänst i Arkens tecken! (Passar ju bra när SMU-våningen heter just Arken). Ett 40-tal deltagare hade mött upp, varav 12 barn och ett 10-tal föräldrar. Roligt att alla åldrar vågade möta upp - gudstjänsten kallades ju "gudstjänst för små och stora" i annonseringen.

Vi sjöng först "Vi sätter oss i ringen" tillsammans och lyssnade på lite bakgrund till Noa-historien, innan alla barn (och en del föräldrar) med målade djuransikten fick krypa in i den provisoriska "Arken" framme på podiet. (Nattvardsbordet var tillfälligt undanflyttat en bit).

Tillsammans sjöng vi "Om jag vore en liten mus", hörde hur regnet föll och arken flöt iväg, sjöng "Vi sitter i samma båt", diskuterade matfrågan, sjöng "Bä, bä, bä, kan du säga vem jag är?" och skickade ut en spaningsduva (Karin Alm) några gånger. När hon kom tillbaka med en olivkvist och sedan inte alls, så gick även vi andra ut ur arken.

Vi sjöng Tryggare kan ingen vara under offergången efteråt, samt Gud tycker om alla stora, Gud tycker om alla små. Anna-Karin läste löftestexten om regnbågen och ledde den gemensamma bönen innan vi avslutade med sången "Hej himlarymder".

Fika efteråt - stort tack till fikagruppen! Och lekar ledda av Heléne och Karin! Tipsrunda utomhus och stafettlekar inomhus. Korv (både grillad och kokt) till slut - ett speciellt tack till "korvgubben" Christer Lagerhäll!

Noa är en stor förebild till Jesus - han som med sitt liv och död har räddat oss alla och vill rädda oss alla till ett nytt, evigt liv med Gud! Noa är också en påminnelse om vårt ansvar för varandra och för skapelsen. Låt oss inte slarva bort vår fina natur och de arter som ännu finns kvar på jorden! Ja, Gud välsigne oss allesammans!

Påskens vittnen

Andra söndagen i påsktiden firade 42 personer, varav 6 barn, genom att gå i Bollnäs Missionskyrka och höra om hur Jesus efter sin uppståndelse mötte lärjungarna vid Genesarets sjö. Bertil Persson predikade både om det och andra möten med den uppståndne. Roland Åkerlund var gudstjänstledare och hade "barnens ljus" där vi pratade om vad ett vittne är (till en bilolycka eller till Jesus´ uppståndelse!). Bertil och hans fru Gunnie framförde sånger till dragspelstoner.

Ingeborg spelade orgel till församlingssångerna "Herren lever, våga tro det", "Ge Jesus äran", "En liten stund med Jesus" och "Stå upp, förenade folk".

I söndagsskolan berättade Camilla om hur olika vi människor är skapade, men att Gud älskar oss hur vi än är och ser ut. Vi fick också be till honom och tacka för att han älskar oss.

Ja, Herre, vi får säga som aposteln Petrus: Du vet allting, Du vet att vi har dig kär. Men själva Kärleken med stort K består i att Du har älskat oss först. Och sänt din Son - d.v.s. blivit människa och utgivit Dig själv - till försoningsoffer för våra synder, som aposteln Johannes skriver.

Kan vi annat än älska Dig för det?

Lördagskul med liten påskvandring

I går lördag var det lördagskul för sista gången denna säsong. Karin ledde oss i sång och Anna-Karin lät oss följa med på en liten påskvandring i kyrkan (inkl. läktaren som var "övre salen"). Getsemane var bland blommorna bakom predikstolen, och ett kors restes vid entrén. Graven och dess "örtagård" var vid - ja just det, dopgraven. Som var öppen för att åskådliggöra påskens budskap: graven är tom och Jesus lever!

Efter påskvandringen målade vi påskägg och åt äggmackor innan vi som avslutning sjöng "Uppstått har Jesus, hurra, hurra" och bad

Käre far i himlen,
tack att jag finns till.
Hjälp mig leva riktigt,
göra det du vill.
Lär oss här på jorden
tycka om varann.
Låt oss få en framtid,
skyddad av din hand.

Glad Påsk - Kristus är uppstånden!

Ett 50-tal personer, varav ett 10-tal barn, deltog i söndagens påskfirande med hälsningen "Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!" Barnens ljus som tändes därframme blev på ett särskilt sätt årets påskljus och ljusa var även sångerna: "Vad ljus över griften", "Kristus lever - underbara ord", "Kristus är uppstånden, fröjda dig, min själ", "Dina händer är fulla av blommor" och "Jesus har uppstått, halleluja".

Eva J. knöt ihop dagens texter så att Jonas tecken - profeten som hamnade i havets djup men räddades därifrån på ett så märkligt sätt - hölls samman med korsets och den tomma gravens tecken. Evangelietexten handlade idag om Maria som stod och grät utanför graven men fick möta den Levande, just när hon trodde att hon mött en konstig trädgårdsvakt som gömt undan Jesus kropp. Han som bar hela världens synd är uppstånden. Han lever och vi får också leva!

Efter gudstjänsten firade vi en liten men god påskfest i knytkalasform. Och sjöng till sist Jan Arvid Hellströms barnsligt fina sång "När Jesus kom till oss och gick på jorden", där sista versen lyder:

Och om du lämnar oss en stund på jorden,
så säger du: var inte rädd, för sen
så kommer jag en dag till er tillbaka,
och då blir allt så ljust och glatt igen.
Då ser vi att du står här mitt ibland oss,
fast kanske vi har tvekat: var det sant?
Då kan vi inte finna ord att tala,
då vet vi att vi får det riktigt bra,
för då får vi va´ tillsammans du och ja´.

Långfredag

På Långfredagen firades gudstjänst klockan 11 under medverkan av en tillfällig kyrkokör som sjöng "Se, mängden mot Golgata skrider", "Frälsare på korsets stam", "När jag ser min Jesus" och "På en avlägsen höjd". Gemensamt sjöng församlingen "Han gick den svåra vägen", "Du bar ditt kors", "Den kärlek du till världen bar" och "För att du inte tog det gudomliga". Eva Jernqvist predikade, Roland Åkerlund läste flera av texterna, bl.a. den gamla fina från Jesaja 53, och förutom dessa deltog drygt 35 personer i gudstjänsten.

Jesus för världen givit sitt liv.
Öppnade ögon, Herre, mig giv.

Vackra törnrosbuske som så blekröd står,
taggar gav du Jesus, jag din blomma får.

Gestemanestunder på skärtorsdagen

I torsdags firades nattvard i Missionskyrkan vid två tillfällen. På kvällen, klockan 19, var jag med själv. Vi samlades kring ett enda, stort bord med vit duk i Lilla Salen och firade nattvard tillsammans, ungefär lika många personer som i övre salen i Jerusalem den där gången för snart 2000 år sedan. Stort utrymme fick textläsningarna, och där lämnade vi så att säga övre salen för att följa Jesus till Getsemane och även till förhören i översteprästens gård och Petrus´ ömkliga försök att rädda sitt eget skinn. Så slutar skärtorsdagens händelser - natten före långfredagen var verkligen lång och sömnlös för både Jesus och många av hans fiender...

På den senare getsemanestunden sjöng vi bl.a. den något svårspelade "Du som gick före oss" (nr 74), men också "När vi delar det bröd som han oss ger" (nr 75).

Påskvandring på dymmelonsdag

I onsdags kväll var det ekumenisk påskvandring i Bollnäs. Denna gång dessutom filmad av Bengt Forsén. Som vanligt började vandringen i stadskyrkan och gick vidare till Schenströmsparken där getsemanetexterna lästes. Vid Missionskyrkan berättades om förhören i översteprästens gård och om Petrus´ förnekelse. Kolen glödde på eldstaden.

Vid gamla tingshuset stod Pontius Pilatus (kyrkoherde Ulf Allenbäck) och tvådde sina händer. Vi sjöng tillsammans "Du bar ditt kors, o Jesu mild" och gick vidare mot Onbacken förbi Pingstkyrkan, där Simon från Cyrene tvingades att bära korsbjälken. Vid muséet berättade vi om Jesus för spinnande hedningar och slutligen, framme vid Onbacken fästes tvärbjälken vid korset och vi slog in varsin spik för att påminnas om vår delaktighet i det som hände med Jesus på Golgata. Det var vår synd han bar, det var för vår skull han led. Under Bertils och Lottas ledning sjöng vi "O huvud blodigt, sårat" och Sören ledde i bön.

Carl Gotthard Liander, rektor för småskoleseminariet i Bollnäs, skrev 1886 (något bearb):

Från örtagården leder
till Golgata en väg,
som Anden själv bereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

Kom, syskon, låt oss dröja
i bön vid korsets stam,
i tron så blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

Blott så vår själ skall lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungas skall en gång.
Han allt för oss fullkomnat har,
men en smärtornas väg det var.

Vårmarknad och Palmsöndag

Den här helgen har det varit vårmarknad på lördagen (över 18000 kr till församlingen!) och palmsöndagsfirande dagen efter (idag). Då firade vi även att Ruth Lagerhäll fyller jämnt i veckan. Förstärkt kyrkfika om man säger så (tårta kan man också säga!). Systrarna Elin, Anna och Maja sjöng dagen till ära och det var bra precis lika många gudstjänstdeltagare som Ruth fyllde år. Söndagsskolan hade temat "familjen" och Eva Jernqvist lärde oss vad ordet Hosianna innebär. (Bland mycket annat).

Gemensamma sånger var "Dig vi lovsjunger, ärar", "Vi vill lovsjunga dej, Gud", "Jesus, gör mig så till sinnes", "Du går, Guds Lamm, du rena" samt "Det finns en väg till himmelen". Om man nu inte ska räkna "Glädjens Herre" som vi sjöng innan vi gick till bords!