Tacksägelsedag

I söndags var vi nästan 40 personer som firade tacksägelsegudstjänst med "liten skördefest". Vi sjöng psalmerna "Jag lyfter ögat mot himmelen", "Måne och sol" och "Bara den som vandrar nära marken". Nattvardsbordet var smyckat med frukter av allehanda slag och Anna-Karin predikade över ämnet "lovsång".

I söndagsskolan gick vi ut på en liten promenad till Schenströmsparken, och tänkte på hur Abraham gick till Kanaans land över floden Jordan (vi gick över Spjutmyrbäcken!). Vi plockade bär och blad och smyckade nattvardsbordet ytterligare under psalmen "Tack min Gud för vad som varit". Sedan fick barnen var sin söndagsskoltidning ("Droppen") och Rolf läste ur boken "Sara och det underbara löftet."

Tacksägelsedagen

Ett 40-tal deltagare, varav 8 barn, deltog i gudstjänsten för stora och små, där vi tackade Gud med bl.a. sångerna Måne och sol, Tack min Gud för att jag vaknar och Bara den som vandrar nära marken.

Efter ungefär en halvtimme fick barnen rita en stor "altartavla" på några bord i kyrkan, medan de äldre fick fortsatt undervisning av pastorn i Lilla Salen. Gudstjänsten avslutades med psalmen Glad att få leva - innan det så blev kyrkfika.

Femtonde söndagen efter pingst - Enheten i Kristus

Tack vare pingstens Ande får vi vara ett i Kristus även femton söndagar efter pingst - då försommaren bytts ut mot "förhöst". Denna söndag sjöng lilla sånggruppen Peter Sandwalls "I en kall och kylig värld fryser den som jämt står still / men ett folk på pilgrimsfärd hinner aldrig stelna till" - och sången passade bra till både temat och årstiden.

Det var alltså liten sångövning klockan 10, därefter gudstjänst med predikan av Anna-Karin Holmberg och ett 50-tal övriga gudstjänstdeltagare. Gemensamt sjöngs sångerna Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga (nr 168), För att du inte tog det gudomliga (nr 38b), Bara den som vandrar nära marken (nr 847), Vi tackar dig att tron har funnit uttryck (nr 800) samt Det är saligt på Jesus få tro (nr 263). Förutom den tidigare nämnda sången sjöng kören Britt G Hallqvists För det nya, obekanta ryggar jag med nyskriven melodi samt Jag älskar dig, Jesus, jag vet du är min.

I söndagsskolan - liksom i "vuxenskolan" - talade vi om vad det innebär att vara störst i Guds rike. Den störste är ju egentligen Jesus - han som blev så liten för vår skull och tjänar oss på alla sätt. "Det fantastiska med Gud är inte hur stor han är, utan hur liten han kan bli" som Svenska kyrkans julslogan lydde för några tiotal år sedan.