Tack vare pingstens Ande får vi vara ett i Kristus även femton söndagar efter pingst - då försommaren bytts ut mot "förhöst". Denna söndag sjöng lilla sånggruppen Peter Sandwalls "I en kall och kylig värld fryser den som jämt står still / men ett folk på pilgrimsfärd hinner aldrig stelna till" - och sången passade bra till både temat och årstiden.
Det var alltså liten sångövning klockan 10, därefter gudstjänst med predikan av Anna-Karin Holmberg och ett 50-tal övriga gudstjänstdeltagare. Gemensamt sjöngs sångerna Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga (nr 168), För att du inte tog det gudomliga (nr 38b), Bara den som vandrar nära marken (nr 847), Vi tackar dig att tron har funnit uttryck (nr 800) samt Det är saligt på Jesus få tro (nr 263). Förutom den tidigare nämnda sången sjöng kören Britt G Hallqvists För det nya, obekanta ryggar jag med nyskriven melodi samt Jag älskar dig, Jesus, jag vet du är min.
I söndagsskolan - liksom i "vuxenskolan" - talade vi om vad det innebär att vara störst i Guds rike. Den störste är ju egentligen Jesus - han som blev så liten för vår skull och tjänar oss på alla sätt. "Det fantastiska med Gud är inte hur stor han är, utan hur liten han kan bli" som Svenska kyrkans julslogan lydde för några tiotal år sedan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar