Andlig klarsyn

Söndagens gudstjänst i Sommarkyrkan var riktigt välbesökt, nästan 50 personer, varav 10 barn. Gösta ledde gudstjänsten, Regine Sakowski Eriksson predikade om Jeremias kallelse, Roland sjöng några solosånger, Per-Arne skötte ljudet och undertecknad spelade.

Vi sjöng tillsammans "Du Herre, vår Herre, "Sjung med glädje till Guds ära", "Sänd mig, Gud (Thuma mina)" och "Jag vet en väg som leder". Roland sjöng bl.a. "När Gud talar".

Söndagsskolan handlade den här gången om tacksamhet, något som gläder både Gud och oss själva. Vi läste berättelsen om de tio spetälska och om honom som verkade skynda sej tillbaka till Jesus för att tacka redan innan han fortsatte till prästerna för att visa upp sej. Också ett exempel på andlig klarsyn - han såg vem Jesus var och vem han ville tacka. Att tacka och ära Jesus är att tacka och ära Gud. "Alla ska ära mig som de ärar Fadern", säger Jesus på ett annat ställe.

Jag tror egentligen inte att man behöver uppfatta Jesus som särskilt "sur" när han kommenterar "blev inte alla tio gjorda rena?" Men Jesus markerar att han - liksom vi - gläder sej över tacksamhet och vill se att den lycka vi ibland får fyllas av (och som säkert alla tio kände den gången) också kommer till uttryck i tro och bekännelse - och inte bara tvinar bort och dör i tystheten. Jesus markerar också att den tacksamme var just en sådan främling som folk kanske ofta såg ner på för mindre goda seders skull? Här är främlingen föredömet, precis som i berättelsen om den barmhärtige samariern.

G K Chesterton skrev: "Ateistens svåraste ögonblick kommer när han är riktigt, riktigt lycklig - och inte har någon att tacka." Men vi har verkligen någon att tacka!