Första söndagen i fastan

Den här gången kunde jag inte vara med i kyrkan - jag var hemma med de tre barnen eftersom Hanna vaknade magsjuk. (Det är en ny "kortvariant" som går). Men tydligen var det över 40 personer i kyrkan ändå, varav 4 barn i söndagsskolan med Camilla. Roligt! Roligt också att Ingeborg kunde ställa upp med kort varsel och spela "Se vi går upp till Jerusalem", "För att du inte tog det gudomliga", "Omkring ditt ord, o Jesus", "Kristus vandrar bland oss än" och "Led, milda ljus". Efter gudstjänsten serverades kyrkfika.

Kampen mot frestelsen - ett viktigt tema. Kampen mot Frestaren, kunde vi också säga, ungefär som sjunde bönen i Herrens bön kan läsas "Rädda oss från den Onde". Ondskans andemakter i himlarymderna är ingenting vi talar om så mycket - och vi ska inte prata för mycket om dem - men som Bo Setterlind skriver i de sista stroferna av sin Psalm mot Djävulen:

Gud hjälpe oss motstå den Satan
som trår att fördärva vårt liv.
Han rör sig ibland oss på gatan,
hans leende är som en kniv.
Hans lust är att sinnen förvrida
och locka till svaghet och fall.
Gud hjälpe det folk som får lida
för slapphet mot Belial.

Gud hjälpe oss alla att spjärna
mot Djävulens makt i vår nöd.
Sitt ansikte döljer han gärna
och gläds om vi tror han är död.
Men änglarna vet att han lever.
De ger oss sitt skydd om vi vill
i striden för sanningens seger.
Gud hjälpe oss alla därtill!

(Mel. SvPs 287)